- Gudars like syns mig den mannen vara,
- han som mitt emot dig kan sitta, han som
- i din närhet lyss till din kära stämmas
- älskliga tonfall
- och ditt ljuva, tjusande skratt som alltid
- i mitt bröst bragt hjärtat i häftig skälvning.
- Ser jag blott dig skymta förbi mig flyktigt,
- stockar sig rösten;
- tungans makt är bruten och under huden
- löper elden genast i fina flammor;
- ögats blick blir skymd och det susar plötsligt
- för mina öron.
- Svetten rinner ned och en ristning griper
- all min arma kropp. Jag blir mera färglöst
- blek än ängens strå. Och det tycks som vore
- döden mig nära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar